På bordet formar kaksmulor ett mönster på bordduken. Bordduken skyddar ytan som den täcker med råge, och polerar den lite grann varje gång som duken rör på sig. I obalans, som en position i amatöryoga lutar materialet åt ena sidan som i ett försök att nå ner till och kyssa det fluffiga golvet. Uppe på bordsytan svartnar kärnhuset av ett äpple i luften, det krymper och drar ihop sig som under en blåslampa; pressar ut aromen av färskhet och förruttnelse i lika delar. Ett gammalt plommon, som sjunker inåt, talar med samma arom från andra sidan av bordet med den bittra avundsjukan från att aldrig ha mött en mun. Ett kilo ris importerat från Indonesien, köpt i matbutiken, har också nått bordet. Det sväller i sin behållare, fångad i ett glasfönster – en glasburk med gummitätat lock som kväver varje chans för ett riskorn att spillas ut. Sju andra förslutna burkar står uppradade parallellt, men med främmande gryn som är svårare att urskilja. En av dem innehåller enorma, gigantiska couscous, kanske; en annan är ljungfärgad, ser hälsosam ut men är påtagligt dammig. De är inköpta i hälsokostaffären i den myllrande stadskärnan som var ännu en orsak att flytta hit. Utan sina tjocka plastförpackningar, som snabbt tömts och kastats efter inköp av dåligt samvete för miljön, kommer ingen komma ihåg exakt vad eller hur nyttiga de är. De står där som en cylindrisk by av snöglober som bara väntar på att bli omskakade, men de får lov att ha tålamod – där finns inget kök.
Duncan Herd arbetar huvudsakligen med skulptur och installation, och utvecklar en tvärvetenskaplig praktik kretsar kring kontexten av objekt och deras placering, strategisk design och utbytesmiljöer.
För närvarande baserat i Belfast, som artist-in-residence på Digital Arts Studios; Han är grundare av Hold Residency, en digital plattform för konstnärer och utställningar; och har ett kommande forsknings-ledd konstresidens i Tokyo.
you're currently offline
