Text av Rebecca Sharp
Publicerat 02.08.2018
Problemet kring ideén om ”de andra” eller det ”annorlunda” är en stor del av vardagen för många människor och är ett hett ämne inom regeringspolitiken1 [note]testing.[/note] . Uppsattsen kommer belysa mikronationer, och de samtida konstverk som analyseras är Leif Elggren och Carl Michael von Housswolffs mikronation Elgaland-Vargaland, samt Alex Hertleys Nowhereisland. De tar sig an problematiken kring identitet och maktstrukturer och tacklar dessa på olika sätt.
Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolffs konceptuella dubbelmonarki, Kungadömet Elgaland- Varglaland, skapades år 1992 och upptar världens alla gränser2. Verkets visuella element består av sådant konstnärerna själva tagit fram, så som en nationalflagga, frimärken, en nationalrätt i en konservburk, en landslagströja, samt ett pass man kan lösa ut om man har ansökt om att bli medborgare i nationen, samt mycket annat3. Dessa är objekt som assossieras med national symbolism. För att konstruera en nationell identitet, har konstnärerna använt sig av denna idé om vad som för människor samman till en gemensam grupp4. När man korsar gränsen från ett land till ett annat, kommer man för ett kort ögonblick även passera genom Kungadömet Elgaland-Vargaland, i gränsen mellan de två länderna. Man blir snarare en deltagare än en observatör av detta verk, både när man medvetet och omedvetet passerar genom nationen, samt när man annat ansöker om att bli medborgare. Konstnärerna uttrycker att de själva anser att nationen är lika mycket ett konstverk som en nation5.
Nationalsymbolerna ställs ut på gallerier, där även själva galleriet blir en tillfällig ambassad dit människor kan komma och ansöka om medborgarskap. Under dessa utställningar spelas nationalsången och nationalrätten serveras.
Den 14 mars 1992, överlämnade konstnärsduon in en deklaration till FN, med syftet att bli en erkänd stat, där ett av kraven för att bli en stat är att bli erkända av andra stater6. När konstnärsduon startade mikronationen var de intresserade av diskussionen kring roller och identiteter som färgade den rådande debatten vid tidpunkten, de ratade även rojalism och dess privilegier som var till för enbart några få utvalda7. Det var inte ovanligt att konstnärer under denna tid arbetade med problematiken kring identitet och maktstrukturer, konsten har sedan 1970-talet tacklat frågorna kring individualism och identitet8.
Hela ideén kring skapandet av en mikronation är att hitta sätt att få människor att känna sig mer jämnlika och bryta ner det samtida hierarkiska systemet. Det som Carl Michael von Hausswolff själv uttrycker är en önskan att människor skall kunna kröna sig själv kungar9.
Detta ger stöd åt Judy Lattas ställningstagande, professor inom tvärvetenskapliga kvinnostudier, genus och sexualitet, att personer som startar en mikronation har en sak gemensamt och det är ideén att återta sin idenitet från staten. Blickar vi då tillbaka till mikronationens historia, började den redan som en idé om en alternativ nation så tidigt som år 1648, när människor började ifrågasätta den överordnade staten10, eller när filosofen Charles Fourier år 1850 inspirerade med sin idé om det perfekta samhället, vilket ledde till att människor försökte skapa utopiska samhällen i Amerika11.
I mitten på 1900-talet, då modernismen hade sitt intåg, handlade allt om utveckling. Man ville vara nyskapande, ville förkasta det förflutna och utvecklas12. Modernisterna tydde sig till reson och vetenskap, vilket även lade grunden för ett metanarrativt samhälle, ett homogent samhälle genom kommunsim och Marxism. Den moderna kulturen tog sin form och man gjorde skillnad på hög kultur och låg kultur, där vardagliga objekt förkastades13. Men det var inte förrens vid 1960-talet som miktonationer nådde sin kulmen14, när det modernistiska samhället ifrågasättas och det samhälle de trodde på krashade, började teoretiker argumentera ifall reson och vetenskap verkligen var pålitligt, då det var skapat av människan och därav inte heller helt tillförlitligt. Detta ledde i sin tur att de ifrågasatte samhällets strukturer15. Som en mot reaktion till det kapitalistiska samhället började konstnärer allt mer utforska konceptualism genom exempelvis performacekonst och happenings, som ett sätt att inte bidra till kapitalismen inom institutioner och konstmarknaden16 och fokuset hamnade istället på identitespolitiken och individualism, som ett sätt att bredda förståelsen för det ”olikheter” inom identitet17. Tittar vi närmre på det faktum hur människor har blivit behandlade och fortsätter att behandlas för att de är ”annorlunda”, ser vi att det leder till exkuldering i samhället18. Själva upplevelsen om det ”annorlunda” eller ”de andra” skapas först redan vid spädbarnsålder, när vi lär oss att tänka på oss själva som ”jag” och vad för objekt som ”jag” assossoerar sig själv med.
Jaget blir socialt positionerat och genom skapandet om vad som assossieras med en själv, skapar vi separationer mellan olika objekt och där igenom gränser mellan de båda19. Denna separation av jaget kan senare obeserveras i vårt vuxna beteende ute i våra samhällen, David Sibley menar, att vår önskan att känna oss förstådda är så djupt rotad, att om vi inte känner oss förstådda blir vi oroliga. Det som kan trigga denna typ av oro är oförutsedda möten som vi inte förstår oss på eller känner oss bekanta med. Strävan att ha ett stabilt och förutsägbart socialt samhälle kan därför få oss att känna oro inför andra kulturella beteenden vi inte förstår, detta relaterar till ideén om separation mellan jaget och ”de andra” där de andra blir ”annorlunda”20.
Denna typ av separation från jaget och objekt vi assossierar oss själva med är något omöjligt. Den postmodernistiska språkforskaren och teoretikern Julia Kristevas teori, är att objekt som vi tar avstånd från är något omöjligt. Hon menar att vi är varken en del av eller är separata från dessa objekt. Exempelvis vill vi assossieras med saker vi tycker om, medan sådant som vi skäms för så som kroppsvätskor, som kommer från våra kroppar men som heller inte riktigt är en del av våra kroppar, gör vi allt vi kan för att gömma och separera oss själva ifrån. Detta avståndstagande är samma beteende vi har mot människor som är ”annorlunda”. Om det emigrerade beteendet hotar våra personliga och sociala gränser, exempelvis, att det känns som att de inkräktar, då vill vi skapa gränser mellan oss, för att separera oss21.
Den svenska författaren Torbjörn Elensky, menar att nationel identitet är ett konceptualiserat brödraskap, baserat på produkter, mat, hantverk och historiska händelser som skapar en känsla av samhörighet mellan människorna inom gränserna för den staten22. Julia Kristeva menar att faran med att försköna denna typ av nationella identitet, separerar oss än mer och att det hindrar oss från att acceptera andra möjligheter att skapa identiteter på23.
En annan mikronation är Alex Hartleys verk Nowhereisland, som startade redan år 2004 och realiserades först år 2012. Det var en temporär ö-nation på besök med sitt ursprung från Norges skärgård, som en gång i tiden täcktes av den smältande glasiären. Denna ö togs ut på internationellt vatten, där den sedan deklarerades som en ny nation-Nowhereisland24. Ön reste längs med Englands kust, under olympiaden i London 2012, som en emigrerande nation för detta evenemang, och utmed kusten följde en rullande ambassad på hjul, där människor vid de olika stoppen, kunde registrera sig som medborgare25, packad med artefakter och information om öns historia26.
Skillnaden mellan denna nation och Kungadömmet Elgaland-Vargaland, är att konstnären valde att inte ansöka hos FN om ett erkännande som en stat. Alex Hartley menar att målet med ön var att bryta sig ifrån staters traditionella strukturer27. Det som också är intressant med detta verk är nationens deklaration, hur Alex Hartley tog sig an utformandet av nationens konstitution. Konstitutionen består av lagar och är normalt inte reglerbara, väldigt tekniska och kan vara svåra att förändra i framtiden.
Men som Hartley uttrycker, kan en idé verka vara bra idag men är kanske inte alls bra om hundra år. Så för Nowhereislands konstitution valde han att låta den förbli ofärdig, och via en online ambassad kunde nationens medborgare eneklt göra tillägg med vad de ansåg bör inkluderas i konstitutionen28. Nowhereisland var ett social event, med en strävan att föra människor samman och skapa förståelse för tillhörighet och genom skapandet av ö-nationen blev den även en symbol för globalt medborgarskap29.
Det största problemet idag är inte att kritisera institutioner, utan att uppmuntra deltagande utanför konstvärlden och att sudda ut gränsen mellan vad som anses vara konst och inte30. Vad plats- orienterad konst idag försöker göra är att skapa ett socialt deltagande31 och detta är något som är väldigt tydligt i konceptualiserandet av mikronationer. Konstnären agerar mer som en manager än som en traditionell konstnär32 och det är just vad dessa tre konstnärer gör genom sina mikronationer. Kanske har detta kommit att bli än mer aktuellt, i en alltmer globaliserad kultur, där människor reser mer, migrerar, och kommuniserar med varandra över gränserna mer än någonsin förr, där konstnärer med sina projekt har börjat utgå från en mer globaliserad kultur känt som ”multikulturalism”33.
Detta ger stöd åt att konstnärer som Alex Hartley, Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff utmanar maktstrukturer hos institutioner och stater och ger makten till individen genom ett mer globalt perspektiv. Det är som David Sibley säger, när människor söker makten att skapa ett homogent samhälle och kontrollera ett utrymme, beror det på att de själva känner sig maktlösa och hotade av ”de andra”. Denna känsla av jaget har tagit avstånd från ”de andra”, som något negativ pågrund av att den upplevs som främmande och något som hotar det förutsägbara beteendet i samhället34 och detta är den problematik vi har i vårt samhälle idag, genom att öppna, stänga och kontrollera gränser. Detta är väldigt tydligt i och med våra temporära och permanenta gränskontroller och i visionen om att skapa en fysisk separation och barriär mellan ”oss” och ”de andra”35.
Konstkritikern Arlene Raven argumenterar för att konst skapad i det offentliga och för de offentliga intresset skapar interaktioner om social problematik36, något som båda mikronationerna gör. De berör problematiken kring nationell identitet och migrationspolitik och försöker föreslå alternativ. Genom att engagera folk till kreativa illusioner, att en annan värld är möjlig och att få låtsas om att saker och ting vore annorlunda, genom skapandet av ett utopiskt löfte genom att modellera fram alternativa världar37. Eller som Kim Foss uttrycker, amabssadör för Elgaland-Vargaland i Danmark, att nationen är ett bättre exempel än att bygga murar för att visa hur man skall tänka kring normer pch modeller, och refererar till Donald Trumps utlovade mur mot Mexiko38.
Endel människor använder mikronationens koncept för att bygga utopiska ideér enligt deras egna ideal, medans andra använder konceptet för att kritisera nationalstatens exkluderande natur39 vilket är något som människor har praktiserat och kritiserat under en lång tid. Oron för det främmande, för det som är annorlunda och inte vara kapabel att bli förstådd eller att själv förstå, skapar de spänningar vi upplever i politiken idag. En ny era av individualism i en global värld, där individen blir bekräftad i större skala. Detta har påvisats genom Nowhereislands experimentation i saken, där ön blev en utopisk plats för globalt medborgarskap, dit alla välkommnades att skapa en värld tillsammans, där alla röster blev hörsammade, ett förslag till hur man kan skapa en ny värld.
Rebecca Sharp Mitt skapande drivs av mitt intresse för gränser mellan det privata och det publika, kroppens representation och dess relation till sig själv och sin omgivning och mina arbeten berör ämnen så som existens, identitet, plats, rum och gränser.
Min strävan som kulturarbetare är att ifrågastta de föreställningar vi har om världen, som vi känner den, samt de sociala- och maktstrukturer vi konstruerar våra liv runt. Konst, för mig, är ett kritikst medel att kommunicera genom, ta tempen på samhället, dela med sig av kunskaper samt att ställa frågor om det samhälle vi lever i och de liv vi leder som individer.
1 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, 111.
2 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, 162.
3 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
4 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
5 [Anon.] [n.d.] About the State of Elgaland-Vargaland. Elgaland-Vargaland. [Online] Available from: http://elgaland-vargaland.org/about-the-state-of-elgaland-vargaland/ [Accessed 20 March 2018].
6 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
7 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 166.
8 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 123.
9 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 167.
10 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 11.
11 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 12.
12 [Anon.] [n.d.] Modernism. Tate. [Online] Available from: http://www.tate.org.uk/art/art-terms/m/modernism [Accessed 28 February 2018].
13 Huyssen, A. (1986) After the Great Divide, Mass Culture, Post Modernism. [Online] Bloomington, USA: Indiana University Press, p. 5. Available from: https://books.google.co.uk/books?hl=sv&lr=&id=WAkocqh61O0C&oi=fnd&pg=PR6&dq=after+the+great+divid e&ots=Ale4d5W0nY&sig=KF8WWppp9uPhpoQ5vDiFV8VEVK8&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false [Accessed 26 February 2018].
14 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 12.
15 Drake, T. [n.d.] Modernsim vs Postmodernism. Webpages University of Idaho [Online] Available from: https://www.webpages.uidaho.edu/engl_258/Lecture%20Notes/modernism_vs_postmodernism.htm [Accessed 9 March 2018].
16 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 109.
17 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 123.
18 Massey, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p.112.
19 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 117.
20 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 115.
21 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 120.
22 Elensky, T. (2017) Gränser. [n.k.] Falun: ScandBook, p.20.
23 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 15.
24 Hartley, A. [n.d.] Nowhereisland. Alex Hartley. [Online] Available from: http://www.alexhartley.net/ [Accessed 17 March 2018].
25 [Anon.] [n.d.] Alex Hartley: Nowhereisland/2012. Situations. [Online] Available from: http://www.situations.org.uk/projects/alex-hartley-nowhereisland-2012/ [Accessed 27 March 2018]. 26 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 170.
27 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 108.
28 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 109.
29 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 158.
30 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 24.
31 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 30.
32 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 31.
33 Bourriaud, N. [n.d] Manifesto. Tate. [Online] Available from: http://www.tate.org.uk/whats-on/tate-britain/exhibition/altermodern/altermodern-explain-altermodern/altermodern-explained [Accessed 31 March 2018].
34 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 120.
35 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 119.
36 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 105.
37 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 160.
38 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 172.
39 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 16.
Text av Rebecca Sharp
Problemet kring ideén om ”de andra” eller det ”annorlunda” är en stor del av vardagen för många människor och är ett hett ämne inom regeringspolitiken1 [note]testing.[/note] . Uppsattsen kommer belysa mikronationer, och de samtida konstverk som analyseras är Leif Elggren och Carl Michael von Housswolffs mikronation Elgaland-Vargaland, samt Alex Hertleys Nowhereisland. De tar sig an problematiken kring identitet och maktstrukturer och tacklar dessa på olika sätt.
Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolffs konceptuella dubbelmonarki, Kungadömet Elgaland- Varglaland, skapades år 1992 och upptar världens alla gränser2. Verkets visuella element består av sådant konstnärerna själva tagit fram, så som en nationalflagga, frimärken, en nationalrätt i en konservburk, en landslagströja, samt ett pass man kan lösa ut om man har ansökt om att bli medborgare i nationen, samt mycket annat3. Dessa är objekt som assossieras med national symbolism. För att konstruera en nationell identitet, har konstnärerna använt sig av denna idé om vad som för människor samman till en gemensam grupp4. När man korsar gränsen från ett land till ett annat, kommer man för ett kort ögonblick även passera genom Kungadömet Elgaland-Vargaland, i gränsen mellan de två länderna. Man blir snarare en deltagare än en observatör av detta verk, både när man medvetet och omedvetet passerar genom nationen, samt när man annat ansöker om att bli medborgare. Konstnärerna uttrycker att de själva anser att nationen är lika mycket ett konstverk som en nation5.
Nationalsymbolerna ställs ut på gallerier, där även själva galleriet blir en tillfällig ambassad dit människor kan komma och ansöka om medborgarskap. Under dessa utställningar spelas nationalsången och nationalrätten serveras.
Den 14 mars 1992, överlämnade konstnärsduon in en deklaration till FN, med syftet att bli en erkänd stat, där ett av kraven för att bli en stat är att bli erkända av andra stater6. När konstnärsduon startade mikronationen var de intresserade av diskussionen kring roller och identiteter som färgade den rådande debatten vid tidpunkten, de ratade även rojalism och dess privilegier som var till för enbart några få utvalda7. Det var inte ovanligt att konstnärer under denna tid arbetade med problematiken kring identitet och maktstrukturer, konsten har sedan 1970-talet tacklat frågorna kring individualism och identitet8.
Hela ideén kring skapandet av en mikronation är att hitta sätt att få människor att känna sig mer jämnlika och bryta ner det samtida hierarkiska systemet. Det som Carl Michael von Hausswolff själv uttrycker är en önskan att människor skall kunna kröna sig själv kungar9.
Detta ger stöd åt Judy Lattas ställningstagande, professor inom tvärvetenskapliga kvinnostudier, genus och sexualitet, att personer som startar en mikronation har en sak gemensamt och det är ideén att återta sin idenitet från staten. Blickar vi då tillbaka till mikronationens historia, började den redan som en idé om en alternativ nation så tidigt som år 1648, när människor började ifrågasätta den överordnade staten10, eller när filosofen Charles Fourier år 1850 inspirerade med sin idé om det perfekta samhället, vilket ledde till att människor försökte skapa utopiska samhällen i Amerika11.
I mitten på 1900-talet, då modernismen hade sitt intåg, handlade allt om utveckling. Man ville vara nyskapande, ville förkasta det förflutna och utvecklas12. Modernisterna tydde sig till reson och vetenskap, vilket även lade grunden för ett metanarrativt samhälle, ett homogent samhälle genom kommunsim och Marxism. Den moderna kulturen tog sin form och man gjorde skillnad på hög kultur och låg kultur, där vardagliga objekt förkastades13. Men det var inte förrens vid 1960-talet som miktonationer nådde sin kulmen14, när det modernistiska samhället ifrågasättas och det samhälle de trodde på krashade, började teoretiker argumentera ifall reson och vetenskap verkligen var pålitligt, då det var skapat av människan och därav inte heller helt tillförlitligt. Detta ledde i sin tur att de ifrågasatte samhällets strukturer15. Som en mot reaktion till det kapitalistiska samhället började konstnärer allt mer utforska konceptualism genom exempelvis performacekonst och happenings, som ett sätt att inte bidra till kapitalismen inom institutioner och konstmarknaden16 och fokuset hamnade istället på identitespolitiken och individualism, som ett sätt att bredda förståelsen för det ”olikheter” inom identitet17. Tittar vi närmre på det faktum hur människor har blivit behandlade och fortsätter att behandlas för att de är ”annorlunda”, ser vi att det leder till exkuldering i samhället18. Själva upplevelsen om det ”annorlunda” eller ”de andra” skapas först redan vid spädbarnsålder, när vi lär oss att tänka på oss själva som ”jag” och vad för objekt som ”jag” assossoerar sig själv med.
Jaget blir socialt positionerat och genom skapandet om vad som assossieras med en själv, skapar vi separationer mellan olika objekt och där igenom gränser mellan de båda19. Denna separation av jaget kan senare obeserveras i vårt vuxna beteende ute i våra samhällen, David Sibley menar, att vår önskan att känna oss förstådda är så djupt rotad, att om vi inte känner oss förstådda blir vi oroliga. Det som kan trigga denna typ av oro är oförutsedda möten som vi inte förstår oss på eller känner oss bekanta med. Strävan att ha ett stabilt och förutsägbart socialt samhälle kan därför få oss att känna oro inför andra kulturella beteenden vi inte förstår, detta relaterar till ideén om separation mellan jaget och ”de andra” där de andra blir ”annorlunda”20.
Denna typ av separation från jaget och objekt vi assossierar oss själva med är något omöjligt. Den postmodernistiska språkforskaren och teoretikern Julia Kristevas teori, är att objekt som vi tar avstånd från är något omöjligt. Hon menar att vi är varken en del av eller är separata från dessa objekt. Exempelvis vill vi assossieras med saker vi tycker om, medan sådant som vi skäms för så som kroppsvätskor, som kommer från våra kroppar men som heller inte riktigt är en del av våra kroppar, gör vi allt vi kan för att gömma och separera oss själva ifrån. Detta avståndstagande är samma beteende vi har mot människor som är ”annorlunda”. Om det emigrerade beteendet hotar våra personliga och sociala gränser, exempelvis, att det känns som att de inkräktar, då vill vi skapa gränser mellan oss, för att separera oss21.
Den svenska författaren Torbjörn Elensky, menar att nationel identitet är ett konceptualiserat brödraskap, baserat på produkter, mat, hantverk och historiska händelser som skapar en känsla av samhörighet mellan människorna inom gränserna för den staten22. Julia Kristeva menar att faran med att försköna denna typ av nationella identitet, separerar oss än mer och att det hindrar oss från att acceptera andra möjligheter att skapa identiteter på23.
En annan mikronation är Alex Hartleys verk Nowhereisland, som startade redan år 2004 och realiserades först år 2012. Det var en temporär ö-nation på besök med sitt ursprung från Norges skärgård, som en gång i tiden täcktes av den smältande glasiären. Denna ö togs ut på internationellt vatten, där den sedan deklarerades som en ny nation-Nowhereisland24. Ön reste längs med Englands kust, under olympiaden i London 2012, som en emigrerande nation för detta evenemang, och utmed kusten följde en rullande ambassad på hjul, där människor vid de olika stoppen, kunde registrera sig som medborgare25, packad med artefakter och information om öns historia26.
Skillnaden mellan denna nation och Kungadömmet Elgaland-Vargaland, är att konstnären valde att inte ansöka hos FN om ett erkännande som en stat. Alex Hartley menar att målet med ön var att bryta sig ifrån staters traditionella strukturer27. Det som också är intressant med detta verk är nationens deklaration, hur Alex Hartley tog sig an utformandet av nationens konstitution. Konstitutionen består av lagar och är normalt inte reglerbara, väldigt tekniska och kan vara svåra att förändra i framtiden.
Men som Hartley uttrycker, kan en idé verka vara bra idag men är kanske inte alls bra om hundra år. Så för Nowhereislands konstitution valde han att låta den förbli ofärdig, och via en online ambassad kunde nationens medborgare eneklt göra tillägg med vad de ansåg bör inkluderas i konstitutionen28. Nowhereisland var ett social event, med en strävan att föra människor samman och skapa förståelse för tillhörighet och genom skapandet av ö-nationen blev den även en symbol för globalt medborgarskap29.
Det största problemet idag är inte att kritisera institutioner, utan att uppmuntra deltagande utanför konstvärlden och att sudda ut gränsen mellan vad som anses vara konst och inte30. Vad plats- orienterad konst idag försöker göra är att skapa ett socialt deltagande31 och detta är något som är väldigt tydligt i konceptualiserandet av mikronationer. Konstnären agerar mer som en manager än som en traditionell konstnär32 och det är just vad dessa tre konstnärer gör genom sina mikronationer. Kanske har detta kommit att bli än mer aktuellt, i en alltmer globaliserad kultur, där människor reser mer, migrerar, och kommuniserar med varandra över gränserna mer än någonsin förr, där konstnärer med sina projekt har börjat utgå från en mer globaliserad kultur känt som ”multikulturalism”33.
Detta ger stöd åt att konstnärer som Alex Hartley, Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff utmanar maktstrukturer hos institutioner och stater och ger makten till individen genom ett mer globalt perspektiv. Det är som David Sibley säger, när människor söker makten att skapa ett homogent samhälle och kontrollera ett utrymme, beror det på att de själva känner sig maktlösa och hotade av ”de andra”. Denna känsla av jaget har tagit avstånd från ”de andra”, som något negativ pågrund av att den upplevs som främmande och något som hotar det förutsägbara beteendet i samhället34 och detta är den problematik vi har i vårt samhälle idag, genom att öppna, stänga och kontrollera gränser. Detta är väldigt tydligt i och med våra temporära och permanenta gränskontroller och i visionen om att skapa en fysisk separation och barriär mellan ”oss” och ”de andra”35.
Konstkritikern Arlene Raven argumenterar för att konst skapad i det offentliga och för de offentliga intresset skapar interaktioner om social problematik36, något som båda mikronationerna gör. De berör problematiken kring nationell identitet och migrationspolitik och försöker föreslå alternativ. Genom att engagera folk till kreativa illusioner, att en annan värld är möjlig och att få låtsas om att saker och ting vore annorlunda, genom skapandet av ett utopiskt löfte genom att modellera fram alternativa världar37. Eller som Kim Foss uttrycker, amabssadör för Elgaland-Vargaland i Danmark, att nationen är ett bättre exempel än att bygga murar för att visa hur man skall tänka kring normer pch modeller, och refererar till Donald Trumps utlovade mur mot Mexiko38.
Endel människor använder mikronationens koncept för att bygga utopiska ideér enligt deras egna ideal, medans andra använder konceptet för att kritisera nationalstatens exkluderande natur39 vilket är något som människor har praktiserat och kritiserat under en lång tid. Oron för det främmande, för det som är annorlunda och inte vara kapabel att bli förstådd eller att själv förstå, skapar de spänningar vi upplever i politiken idag. En ny era av individualism i en global värld, där individen blir bekräftad i större skala. Detta har påvisats genom Nowhereislands experimentation i saken, där ön blev en utopisk plats för globalt medborgarskap, dit alla välkommnades att skapa en värld tillsammans, där alla röster blev hörsammade, ett förslag till hur man kan skapa en ny värld.
1 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, 111.
2 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, 162.
3 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
4 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
5 [Anon.] [n.d.] About the State of Elgaland-Vargaland. Elgaland-Vargaland. [Online] Available from: http://elgaland-vargaland.org/about-the-state-of-elgaland-vargaland/ [Accessed 20 March 2018].
6 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p.
7 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 166.
8 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 123.
9 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 167.
10 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 11.
11 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 12.
12 [Anon.] [n.d.] Modernism. Tate. [Online] Available from: http://www.tate.org.uk/art/art-terms/m/modernism [Accessed 28 February 2018].
13 Huyssen, A. (1986) After the Great Divide, Mass Culture, Post Modernism. [Online] Bloomington, USA: Indiana University Press, p. 5. Available from: https://books.google.co.uk/books?hl=sv&lr=&id=WAkocqh61O0C&oi=fnd&pg=PR6&dq=after+the+great+divid e&ots=Ale4d5W0nY&sig=KF8WWppp9uPhpoQ5vDiFV8VEVK8&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false [Accessed 26 February 2018].
14 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 12.
15 Drake, T. [n.d.] Modernsim vs Postmodernism. Webpages University of Idaho [Online] Available from: https://www.webpages.uidaho.edu/engl_258/Lecture%20Notes/modernism_vs_postmodernism.htm [Accessed 9 March 2018].
16 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 109.
17 Archer, M. (2002) Art Since 1960 – New Edition. [n.k.] London: Thames & Hudson, p. 123.
18 Massey, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p.112.
19 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 117.
20 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 115.
21 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 120.
22 Elensky, T. (2017) Gränser. [n.k.] Falun: ScandBook, p.20.
23 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 15.
24 Hartley, A. [n.d.] Nowhereisland. Alex Hartley. [Online] Available from: http://www.alexhartley.net/ [Accessed 17 March 2018].
25 [Anon.] [n.d.] Alex Hartley: Nowhereisland/2012. Situations. [Online] Available from: http://www.situations.org.uk/projects/alex-hartley-nowhereisland-2012/ [Accessed 27 March 2018]. 26 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 170.
27 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 108.
28 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 109.
29 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 158.
30 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 24.
31 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 30.
32 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 31.
33 Bourriaud, N. [n.d] Manifesto. Tate. [Online] Available from: http://www.tate.org.uk/whats-on/tate-britain/exhibition/altermodern/altermodern-explain-altermodern/altermodern-explained [Accessed 31 March 2018].
34 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 120.
35 Sibbley, D. (1999) Creating Geographies of Difference. In: Massey, D. (ed.) Human Geography Today. [n.k.] Cambridge, UK: Polity Press, p. 119.
36 Kwon, M. (2004) One place after another, site-specific art and locational identity. [n.k.] Massachusetts: The MIT Press, p. 105.
37 Hartley, A. (2015) Now here is land. [n.k.] NPN, Netherlands: Victoria Miro, p. 160.
38 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 172.
39 Joelsson, J & Jacobson, J. (2017) Mikronationer – på besök i hemmagjorda nationer. [n.k.] Vilnius: Baloto Print, p. 16.
